För mig som beroendepersonlighet började mitt tillfrisknande med, ”Att gilla läget”. Det var mitt första steg mot nykterhet för 1699 dagar sedan. Det var i april 2013 som jag slutade förneka det uppenbara och accepterade det självklara: att jag var alkoholist. Jag hade hållit så hårt i förnekelsen att jag hade kramp i varenda fiber i min kropp. Jag var fan ingen jävla alkislooser. Jag hade ju ett bra jobb, gjorde karriär, var nästan starkast på gymmet etc etc…Inte fan kunde jag vara alkoholist!
Det satt långt inne, men när jag äntligen för första gången uttalade orden högt inför en grupp av människor hände något inom mig som sedan dess har varit en slags ledstjärna; det här med att erkänna och acceptera – att gilla läget. Det är något som händer med oss tror jag när vi släpper taget och börjar vara ärliga mot oss själva. Jag levde i en självrepeterande lögn som hade blivit fullständigt integrerad i mina tankar. Den var så stark att jag var totalt förblindad av sanningen om mig själv.
Det var mitt första steg. Idag är det ett verktyg för mig att utvecklas som människa. Det handlar väldigt lite om själva alkoholen och suget efter den. Det gick över på ca 2 veckor. Det är bara symptomet på själva sjukdomen. Sjukdomen sitter mest i huvudet och det är där förändringen sker över tid. Oavsett om det handlar om ätstörning, alkoholism etc så är det mina tankar och känslor som styr mina handlingar. Det gäller generellt med nästan allt i livet, att vi inte ÄR våra tankar och/eller känslor utan vi har dom.
Det är jag som har ansvaret för att ta tag i min egen förändring. Även om alkoholism kallas för sjukdom idag – så är det ingen annan än jag som har ansvaret för att hålla mig nykter och att fortsätta ta ansvar för mitt liv. Att skylla på omständigheter som jag gjorde tidigare är tankefällor som te.x. tankar som skapar sug: ”Jag behöver lite för att må bättre…” eller tankar som tillåter: ”Jag har kontroll, jag kan ta lite grann…”
För alla som vill förändring av något slag, stort eller litet tror jag att det börjar med att ”att gilla läget” acceptera och erkänna för sig själv att man har ett problem. Vill man sedan ha en lösning börjar den med att förändra tankemönster. Det vi alltid kan och kommer att kunna påverka det är nämligen hur våra tankar och känslor styr våra handlingar. Det är mitt och ditt ansvar. Skyll inte på omständigheterna och gör dig aldrig till offer.
Jag alkis? Never
Om Livet KommenteraFör mig som beroendepersonlighet började mitt tillfrisknande med, ”Att gilla läget”. Det var mitt första steg mot nykterhet för 1699 dagar sedan. Det var i april 2013 som jag slutade förneka det uppenbara och accepterade det självklara: att jag var alkoholist. Jag hade hållit så hårt i förnekelsen att jag hade kramp i varenda fiber i min kropp. Jag var fan ingen jävla alkislooser. Jag hade ju ett bra jobb, gjorde karriär, var nästan starkast på gymmet etc etc…Inte fan kunde jag vara alkoholist!
Det satt långt inne, men när jag äntligen för första gången uttalade orden högt inför en grupp av människor hände något inom mig som sedan dess har varit en slags ledstjärna; det här med att erkänna och acceptera – att gilla läget. Det är något som händer med oss tror jag när vi släpper taget och börjar vara ärliga mot oss själva. Jag levde i en självrepeterande lögn som hade blivit fullständigt integrerad i mina tankar. Den var så stark att jag var totalt förblindad av sanningen om mig själv.
Det var mitt första steg. Idag är det ett verktyg för mig att utvecklas som människa. Det handlar väldigt lite om själva alkoholen och suget efter den. Det gick över på ca 2 veckor. Det är bara symptomet på själva sjukdomen. Sjukdomen sitter mest i huvudet och det är där förändringen sker över tid. Oavsett om det handlar om ätstörning, alkoholism etc så är det mina tankar och känslor som styr mina handlingar. Det gäller generellt med nästan allt i livet, att vi inte ÄR våra tankar och/eller känslor utan vi har dom.
Det är jag som har ansvaret för att ta tag i min egen förändring. Även om alkoholism kallas för sjukdom idag – så är det ingen annan än jag som har ansvaret för att hålla mig nykter och att fortsätta ta ansvar för mitt liv. Att skylla på omständigheter som jag gjorde tidigare är tankefällor som te.x. tankar som skapar sug: ”Jag behöver lite för att må bättre…” eller tankar som tillåter: ”Jag har kontroll, jag kan ta lite grann…”
För alla som vill förändring av något slag, stort eller litet tror jag att det börjar med att ”att gilla läget” acceptera och erkänna för sig själv att man har ett problem. Vill man sedan ha en lösning börjar den med att förändra tankemönster. Det vi alltid kan och kommer att kunna påverka det är nämligen hur våra tankar och känslor styr våra handlingar. Det är mitt och ditt ansvar. Skyll inte på omständigheterna och gör dig aldrig till offer.