Första mötet jag har med klienter som är beroende i programmet ÅP (återfallsprevention) är det fokus på hjärnans belöningscentrum och personligt mål. Det där är något som i högsta grad kan ha kopplingar till oss som tränar och om vad som händer i vår kropp och hjärna när ”suget” uppstår.

Ett vedertaget begrepp inom KBT är ”Kidnappad hjärna”. Jag tror att vi nog alla kan känna igen oss i just den beteckningen. För mig som är nykter alkoholist är igenkänningen enorm. Min hjärna och kropp gick på autopilot. Jag hade bestämt mig för att inte gå till systembolaget och köra raka vägen hem. Vips, så stod jag där i bolagskön några minuter senare.

 

Det som skiljer olika beroenden åt är lite förenklat styrkan på frisättningen av signalsubstansen dopamin. Alla ”beroenden” sätter igång vårt belöningssystem och det handlar i stort sett om artens överlevnad. När det gäller fågelungarna så behöver de mat för att överleva och de skriker tills de får mat och tystnar tvärt när dopamin utsöndras.

”Dopaminmängden vid droger ÖKAR mellan fem till tio gånger mer än vid naturliga faktorer. Detta kommer att ge en förstärkt känsla av att må bra som överträffar naturliga faktorer som också får oss att må bra. Vid naturliga faktorer ökar mängden dopamin kommer nucleus accumbens septi /en del av framhjärnan) genomgå habituering (tillvänjning), som gör att vår känsla av att må bra avtar. Detta leder till att naturliga faktorer inte kan överträffa euforin vid droger (Baler 2006, Volkow 2004)”

En av de viktigaste delarna i programmet är att jag tillsammans med klienten kommer fram till ett PERSONLIGT mål, vilket i det här fallet är givet och det är drogfrihet. Men även om det är syftet med att klienten går programmet och lär sig om att undvika återfall och bli helt drogfri är det viktigt att utforska SKÄLEN till förändring och klientens värderingar för förstärka målbilden.

Värst vad han snickesnackar nu tänker kanske någon. Vad har det här med träning eller kost att göra. Jag tänker att de flesta kanske har ett personligt mål med sin träning, men ju tydligare det målet är desto lättare blir det att hålla sig till planen. Ju mer grundat det är i oss själva ju sannolikare är det att vi uppnår vårt mål, som bör vara realistiska utifrån förutsättningar och företrädesvis uppdelat i delmål.

Utöver det tänker jag av erfarenhet att många även kan få starka cravings under en diet, deff och behöver den där välbehövliga dopaminduschen. Jag som själv gått på stenhård deff innan tävling kände ibland att jag kunde döda för att ohämmat få fylla gommen med diverse ”belöningar”.

Jag hittade en varierande mängd sätt att hantera mitt ”sug” på och jag visste att det endast var en känsla som går över. Jag kunde känna mig som en skrikande fågelunge, men kunde säga till mig själv att det ”bara” är en känsla. Jag kommer inte att dö och jag behöver inte följa min impuls. Den går över och ju oftare jag klarade det ju lättare gick det. Jag hade även en del säkerhetsbeteenden som att jobba med distraktioner. Jag ringde en vän för att ta en kopp kaffe, tog en oplanerad promenad etc. Mat, sex eller andra beroenden går ju inte heller att jämföra på samma skala utan som Baler och Wolkoff skriver så är det upp 10 gånger starkare.

Jag har ju den tveksamma fördelen att jag kan jämföra alkoholen med naturliga belöningar som mat och sex. När det gäller naturliga faktorer blir inte min hjärna lika starkt kidnappad även om känslan nog kan vara sådan.

I programmet handlar det därför hela tiden om att ha blicken fäst på det PERSONLIGA MÅLET och så tänker jag att det även är när vi känner att det börjar gå lite tungt med träningen och att cravings uppstår osv. Ingen aning om det här hjälpte någon, men jag fick i alla fall åter utlopp för dansa med tangenterna. 

När suget uppstår - belöningssystemet

Om kost och livet Kommentera

Första mötet jag har med klienter som är beroende i programmet ÅP (återfallsprevention) är det fokus på hjärnans belöningscentrum och personligt mål. Det där är något som i högsta grad kan ha kopplingar till oss som tränar och om vad som händer i vår kropp och hjärna när ”suget” uppstår.

Ett vedertaget begrepp inom KBT är ”Kidnappad hjärna”. Jag tror att vi nog alla kan känna igen oss i just den beteckningen. För mig som är nykter alkoholist är igenkänningen enorm. Min hjärna och kropp gick på autopilot. Jag hade bestämt mig för att inte gå till systembolaget och köra raka vägen hem. Vips, så stod jag där i bolagskön några minuter senare.

 

Det som skiljer olika beroenden åt är lite förenklat styrkan på frisättningen av signalsubstansen dopamin. Alla ”beroenden” sätter igång vårt belöningssystem och det handlar i stort sett om artens överlevnad. När det gäller fågelungarna så behöver de mat för att överleva och de skriker tills de får mat och tystnar tvärt när dopamin utsöndras.

”Dopaminmängden vid droger ÖKAR mellan fem till tio gånger mer än vid naturliga faktorer. Detta kommer att ge en förstärkt känsla av att må bra som överträffar naturliga faktorer som också får oss att må bra. Vid naturliga faktorer ökar mängden dopamin kommer nucleus accumbens septi /en del av framhjärnan) genomgå habituering (tillvänjning), som gör att vår känsla av att må bra avtar. Detta leder till att naturliga faktorer inte kan överträffa euforin vid droger (Baler 2006, Volkow 2004)”

En av de viktigaste delarna i programmet är att jag tillsammans med klienten kommer fram till ett PERSONLIGT mål, vilket i det här fallet är givet och det är drogfrihet. Men även om det är syftet med att klienten går programmet och lär sig om att undvika återfall och bli helt drogfri är det viktigt att utforska SKÄLEN till förändring och klientens värderingar för förstärka målbilden.

Värst vad han snickesnackar nu tänker kanske någon. Vad har det här med träning eller kost att göra. Jag tänker att de flesta kanske har ett personligt mål med sin träning, men ju tydligare det målet är desto lättare blir det att hålla sig till planen. Ju mer grundat det är i oss själva ju sannolikare är det att vi uppnår vårt mål, som bör vara realistiska utifrån förutsättningar och företrädesvis uppdelat i delmål.

Utöver det tänker jag av erfarenhet att många även kan få starka cravings under en diet, deff och behöver den där välbehövliga dopaminduschen. Jag som själv gått på stenhård deff innan tävling kände ibland att jag kunde döda för att ohämmat få fylla gommen med diverse ”belöningar”.

Jag hittade en varierande mängd sätt att hantera mitt ”sug” på och jag visste att det endast var en känsla som går över. Jag kunde känna mig som en skrikande fågelunge, men kunde säga till mig själv att det ”bara” är en känsla. Jag kommer inte att dö och jag behöver inte följa min impuls. Den går över och ju oftare jag klarade det ju lättare gick det. Jag hade även en del säkerhetsbeteenden som att jobba med distraktioner. Jag ringde en vän för att ta en kopp kaffe, tog en oplanerad promenad etc. Mat, sex eller andra beroenden går ju inte heller att jämföra på samma skala utan som Baler och Wolkoff skriver så är det upp 10 gånger starkare.

Jag har ju den tveksamma fördelen att jag kan jämföra alkoholen med naturliga belöningar som mat och sex. När det gäller naturliga faktorer blir inte min hjärna lika starkt kidnappad även om känslan nog kan vara sådan.

I programmet handlar det därför hela tiden om att ha blicken fäst på det PERSONLIGA MÅLET och så tänker jag att det även är när vi känner att det börjar gå lite tungt med träningen och att cravings uppstår osv. Ingen aning om det här hjälpte någon, men jag fick i alla fall åter utlopp för dansa med tangenterna.